Ett år...

Har i dagarna varit singel i ett år.
Så länge har jag inte varit singel på 7 år.
I början var det ovant, ensamt men väldigt skönt.
Härligt att få lov att bara tänka på sig själv, kunna göra det som faller in.
Men just nu hade det varit så skönt att ha någon att luta sig mot.
Någon att krypa upp bredvid och bara vara.
Men som det känns just nu så orkar jag inte med något annat än mig själv.

Det skulle finnas något journummer man kunde ringa och boka en tid.
En tid med någon att bara ligga bredvid och andas med.

Fick lära mig idag hur man andas med någon som har panikångest.
Andas i kvadrat är bästa receptet.
Vill ha någon att andas i kvadrat med.

Var på studenthälsan idag för att fixa nytt recept och följa upp mitt blodtryck.
90/35
Tur att man står på benen iaf. Men det är knappt.
Hon frågade om alla i familjen var friska.
Hon syftade på om det fanns blodproppar eller hypertoni i släkten.
Jag svarade att alla var friska.
Sen ändrade jag mig.
Jag sa som det var, 
och det var så himla skönt.
Jag började gråta,
 tårarna rann först kontrollerat ner för kinden,
sen gick det inte att sluta.
Men det var så skönt att få ut sig det,
bara sitta där med snälla tanten som inte ställde några frågor.

I morgon börjar min psykplacering.
Ska bli intressant.
Hoppas jag kommer därifrån bara...

Här har ni en mycket bra tolkning av en gammal låt


Kommentarer
Postat av: erika.

fattar inte att du står på bena. inte bara med tanke på blodtrycket. allt. du är så stark. jag hade fallit för länge sen. bra låt. pöss.

2009-03-30 @ 21:15:12
URL: http://erikalouisekristin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0