Botten är inte nådd...

När man tror att livet är orättvist.
När man tror att detta är så lågt man kan nå.
Då faller jag lite till.

Pappa ringde.
Farmor ligger på sjukhus.
1-3 veckor kvar.
Hon kommer förhoppningsvis hem innan och får hjälp av det palliativa teamet.
Min lilla söta underbara 94:åriga farmor.
Som alltid funnits där,
alltid klarat sig på egen hand,
alltid haft ett klokt ord och en varm famn att luta sig mot.

Så det blir ingen fjällen på påsk för mig,
men det finns ju kvar.

Tillsklillnad från allt som jag älskar som rycks bort.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0