Lilla farmor...

Livet känns så förbannat meningslöst just nu,
Känns som att det inte finns någon framtid,
att det fina som varit aldrig kommer igen.

Lilla älskade farmor.
94 år gammal,
ja hon var gammal, men skulle ju bli 100.
Lilla farmor,
som sett och gjort så mycket i sitt långa liv,
men han inte se allt.

Jag har bott granne med min farmor stort sett hela mitt liv.
Farmor passade mig från det jag var 6 månader och mamma var tvungen att börja jobba.
Pappa var pappaledig, men lämnade mig hos farmor och gick till jobbet ändå.
Varje gång jag kom hem var det första jag gjorde att gå till farmor.
Hon förstod alltid, ställde inga dumma frågor utan uppmuntrade mig i alla livets val.
Tyckte så mycket om lilla farmor att jag tog med mig pojkvännen och flyttade dit.
Handlade, städade och lagade mat åt lilla farmor i över ett års tid.
Att jag tog mig tid att göra det gläds mig väldigt mycket idag när hon inte finns längre.
Jag har alltid sagt att den dagen farmor dör kommer även en del av mig dö.
Och det stämmer.
Jag saknar henne i varje sekund,
 och vaknar varje morgon på en söndergråten kudde.

Men det värsta av allt är att jag vet att detta bara är början.
Början på en sorg som kommer vara livet ut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0